Finlands delegation vid Nato sköter relationerna till Nato inom ramen för partnerskapet för fred. Alla partnerländer är representerade i Nato.
Inom partnerskapet för fred deltar delegationens tjänstemän i de regelbundet sammankallade kommittéerna och i arbetsgrupperna. Partnerskapet för fred berör Finlands statsförvaltning i stor omfattning. De mest aktiva deltagarna är utrikesministeriet, försvarsministeriet, huvudstaben, trafik- och kommunikationsministeriet samt försörjningsberedskapscentralen, som lyder under handels- och industriministeriet.
Via partnerskapet för fred stödjer delegationen utvecklingen av Finlands militära kompatibilitet med Nato och deltagandet i Nato-ledda krishanteringsinsatser. Partnerskapet för fred innebär också samarbete inom civilberedskapssektorn och samarbete för att skydda samhällen i krissituationer och mot terrorism.
En viktig uppgift för Finlands delegation är att följa med Natos inre förändringar och att följa och bedöma Natos internationella betydelse. Delegationen har också en roll när det gäller att stödja reformer i mindre utvecklade partnerländer.
Finlands delegation vid Nato ansvarar för utvecklingen av kapacitets- och materielsamarbete inom partnerskapet för fred och samarbetet mellan EU och Nato.
Delegationen strävar också efter att ge nyttig och viktig information om Finlands agerande inom partnerskapet för fred till de politiska beslutsfattare, intressegrupper och medborgare som är intresserade av samarbetet mellan Finland och Nato.
Finland deltar för tillfället i två Nato-ledda krishanteringsinsatser: KFOR-operationen i Kosovo och ISAF-operationen i Afghanistan.
På grundval av statsrådets förslag fattar presidenten för Finlands republik beslut om att delta i operationer eller dra sig undan. Statsrådet måste höra riksdagens utrikesutskott innan det lägger fram ett förslag till beslut om att delta eller inte delta i operationerna. Ifall beslutet gäller ett militärt mycket krävande krishanteringsuppdrag eller ett uppdrag som inte grundar sig på en fullmakt från FN:s säkerhetsråd, måste statsrådet lämna en redogörelse om ärendet och höra riksdagen innan statsrådet ger sitt förslag till beslut.
I lagen av den 31 mars 2006 om militär krishantering (211/2006) föreskrivs när och hur Finland deltar i krishanteringsoperationer.
Ett viktigt militärt syfte med partnerskapet för fred är att förbättra truppernas kapacitet att delta i krishanteringsoperationer.
I militärt hänseende är planerings- och uppföljningsprocessen (Planning and Review Process, PARP) för partnerskapet för fred den viktigaste komponenten när det gäller att utveckla krishanteringstrupper och övriga resurser på lång sikt.
Finland har samarbetat med Nato inom PARP sedan år 1995 och PARP är fortfarande det viktigaste instrumentet när det gäller att utveckla den finländska försvarsmaktens internationella samarbetsförmåga. I det i mars 2006 godkända PARP-dokumentet har Finland sammanlagt 62 mål för partnerskap för fred, som är inriktade på att förbättra samarbetsförmågan mellan de styrkor vi ställer till förfogande för internationella krishanteringsuppdrag och beträffane vissa områden med specialkompetens.
Partnerskapsmålen och samarbetet med Nato har en viktig roll när det gäller att utveckla Finlands resurser inom EU:s stridsavdelningar.
En annan viktig helhet när det gäller att utveckla krishanteringsförmågan är det så kallade operativa kapacitetskonceptet (Operational Capabilities Concept, OCC) som resulterat i att Nato bland annat låtit partnerländerna delta i krävande övningar (förutom övningar i gemensamt försvar). För att kunna delta i övningarna ska trupperna höra till OCC:s så kallade truppool och kvalificera sig i en särskild utvärdeningsprocess. Konceptet gör det också möjligt att utvärdera truppernas samarbetsförmåga och kapacitet genom att man utnyttjar de tekniska standarder samt kvalitets- och kapacitetsstandarder som Nato utvecklat för sina egna trupper. Detta gör det möjligt att delta i krishanteringsoperationer.
Civilberedskapsplaneringen inom Nato (Civil Emergency Planning) har två huvudsyften: att systematiskt och effektivt utnyttja civilberedskap som stöd för Natos strategiska planering och att skydda civilbefolkningen. Att skydda den kritiska infrastrukturen, t.ex. databaser, har blivit en allt viktigare del inom civilberedskapen.
Civilsektorn och samarbetet med militärorganisationen har under de senaste åren framhävts allt mer inom Natos verksamhet. Detta syns i förberedelser för och stöd till krishanteringsoperationer men även i militärmyndigheternas beredskap att hjälpa civilmyndigheter i samband med naturkatastrofer och kontroll av följderna av kemiska, biologiska eller radiologiska terroristdåd.
Förutom information om de allierades och partnerländernas organisation och åtgärder ger deltagandet i Natos civilberedskapssamarbete också en möjlighet att skapa ett nätverk med myndigheterna i EAPC-länder och att föra fram finländskt kunnande när det gäller beredskapsplanering.
Uppdaterat 16.6.2009
